Tala klarspråk!!!

Du gör mig förvirrad,Du gör mig svag,Du gör mig varm,Dina ord i mitt öra,Du gör mig glad.
Hur kunde allting bli så konstigt. Känner mig förvirrad och ledsen. vet inte vad jag ska göra eller vad jag kan göra med. Jag är depp. Jag vill härifrån. Långt bort. Bort ifrån allt. Från dig. Från allt regn. Bort bort bort... Jag måste gå, härifrån, nu.

Jag klarar det inte mer. I just don't. Jag hatar allt nu. Allt är förstört. Det blev för mycket. Alldeles för mycket. Vet inte vad jag ska göra längre, ingenting hjälper. Allt är förstört. Jag måste hitta mitt eget. Jag virrar omkring i cirklar, upprepar historien om och om igen. Varje gång är det det samma fast på olika sätt. Allt är det samma. Ingenting spelar längre någon roll. Jag måste iväg...Det stör mig. Du säger en sak men menar en helt annan. Varför? Du gör mig så förvirrad. Du får mig att säga saker, som jag menar. Du får mig att tro att du menar det du säger. Men efteråt så är allt ändå redan borta!

Jag blir bara frustrerad, hur svårt kan det vara att veta vad man vill och inte ge ut dubbla budskap?!?!

Det slutar alltid med att jag blir sårad och känner mig som pissvärd, som en yta utan insida värd att utforska. Och jag är trött på det.

Alltså hur mycket jag än säger att jag hatar, hatar dig så ljuger jag. hur mycket jag än säger att jag inte längre tänker på dig, så ljuger jag. oavsett hur mycket jag än låtsas som ingenting hänt och att allt är bra.. så är det lögn, lögn. jag fattar inte hur lång tid det ska behöva ta innan jag kan sluta tänka på dig......