????

Om man e omgiven av massa människor som älskar en och vill en väl hela tiden borde man väl ändå inte sakna nåt i livet? Om man e omgiven av sina vänner å sin famij borde man väl inte känna sig ensammast i världen?
Det enda som saknas just nu är närheten av en människa som kan ge närhet. Närhet som gör att man känner sig trygg å älskad. Närhet som får en å somna skönt, närhet som får en att skynda hem. Saknaden närhet med någon man kan mysa med, krypa ner bredvid, sova med.
Någon som håller om en å säger att allt blir bra, någon som håller om en när man skall sova, någon som bara håller om en för att ge en kram för att de e mysigt.
Fan va jag saknar att dela vardagen med någon. Närheten försvann och fylldes av ett tomrum i hjärtat i stället. Tråkigt men sant.