Dikter

Ända mot ända kan
ingenting hända
men om man sig vända
kan allting hända.

Ända mot ända
kan inget hända.
Men vänder man på steken
blir det allvar av leken.

Jag älskar en kille som älskar en tjej
som älskar en kille som älskar mig.


Kärleken är som att blåsa ballong
Man får ta i för att något ska hända
Men akta så den inte på en gång
Ska tappa luften och återvända

Den kan ligga platt och innehållslös
Vänta på att bli uppblåst med luft
den klarade vintern då den låg och frös
men i sommarvärmen blev det för tufft

Solen får ballongen att rinna
den blir mjuk och alldeles klen
gör ett försök att rädda den hinna
men jag är alldeles för sen

Kanske finns där en chans ändå
om jag låter ballongen få svalna
att inte ha så brått som så
och låta den långsamt få dala

Det är inte bra om den åter blir kall
den blir då förstörd för att blåsas mer
det är svårt att veta vad den står pall
för en ballong som talar är det sällan man ser

Stora stolta kärlek, lik ett hav av rosor rött,
älska ej så högt och hett och skumma dig ej trött!

Snart blir hagens hängbjörk grön och mjukt blir gräset där.
Gå ej dit min Lisa lill, ty då är våren här.

Då är våren här med sång i majnattrus så skön
och då är längtan hög och lång och het som mannens bön.

Gläd dig ej åt vårens luft och nattens hemlighet,
sjung ej visor, Lisa lill, om det som ingen vet!