Måndag

Vart en dag med full fart. Nu ikväll grejat i lägenheten alla julklappar inköpta bara slå in skiten så är det klart det med.
Ingen motivation för det just nu känner jag.
Väldigt tanksprid,känner mig sjukt sårbar.
Förstår inte varför inget dåligt som hänt eller så.
Men tankarna snurrar och allt gör mig så fundersam och rädslan den kryper i hela kroppen.
Varför komma denna sköld denna rädsla som gör mitt huvud psyke helt fuckt upp förstår inte.
Jag ska vara glad över det jag har, men varför känns det inte som man är det*?
Varför tar jag avstånd?
Jo för alldeles för många människor har kommit mig för nära in på livet och har efter det slitit upp alldeles för jobbiga saker.
Men när ska man våga hoppas, känna tro.
Finns två personer i mitt liv som jag känner tro och trygghet hos.
Personer jag verkligen inte släpper och som jag vet finns där när mina vägar går upp och ner i graven, dom finns där utan ibland göra något utan bara för att finnas tillhands.
Ursch ingen motivation till jobb dessa 4 dagar som är kvar samt personalfest på torsdag med fylla, blir fixa chafför sen får vi la se hur det hela slutar.
Jag vill trivas,vara nöjd,le vara glad,hoppas och längta till en trygg framtid.
Men det är inget som någon kan garantera det beror helt och hållet på hur dagarna kommer och går.