Jag kan inte tänka på något annat än en enda person. När inga bekymmer känns stora nog att få en att sluta le.Mina benen  viker sig vid synen av en speciell person. När det känns som att magen min är precis full av fjärilar som bara flyger runt, runt och inte vet vart de ska ta vägen. När man varken känner sig hungrig eller mätt. När man kommer på sig själv att gå och le för sig själv dagarna i ända..
Att framför allt känna den pirrande,sugande,heta fantastiska känslan är så underbart. Han har fått mig att må så förbannat bra, o varit ett enormt stöd nu dom senaste veckorna där de var en vecka som var väldigt jobbig.
Han har bevisat vad han går för, o gjort enormt stora framsteg är oerhört stolt över de. Han är min prins de är bevisat. Ja kan verkligen slappna av o vara den ja egentligen är,visst ja är två person o de kan ja erkänna. Men så skönt o bara kunna va vara en person nu och gå vidare med sitt liv. Blivit mer motiverad till att leva vidare, blivit mer postivt utåtriktad o nästan jämt glad nu för tiden. Förut vare humörsvängningar som hete duga. Var precis som att vända på en 50 öring, räckte med att någon sa något dumt eller väldigt olämpligt så tände man till på alla fyra cylindrarna. Nu går de till en viss gräns sen smäller de.
Jag är oerhört glad att ja lärt känna denna underbara människa som är mitt liv o den som ja verkligen brinner för.

Jag är verkligen lycklig. Med Honom. För att Han finns. Jag har gråtit inför Honom och visat min oro, men jag är lycklig. Vi Pratar, Han frågar och ifrågasätter, lyssnar och det är verkligen att PRATA, Han ser på mig Så där, Han ringer och jag blir mjuk och varm när jag hör hans röst, Han smeker mig i ansiktet i förbifarten, lägger armen om mina axlar, håller min hand, jag sover på Hans axel - och tillåter jag mig att vara lycklig, fullt ut. Bort med allt annat.

Jag är lycklig.
Jag är tacksam för alla dagar, alla stunder som jag får dela med honom. Jag är lycklig att han är där för mig. Jag är lycklig att jag lever. Jag är lycklig att jag får dela min musik, mina tankar, mina upplevelser och mig själv med honom. Jag är lycklig att han tar emot mig som den jag är.

Vi skrattar likaväl som vi gråter. Vi talar allvar likaväl som vi pratar strunt. Jag vågar säga nej likaväl som jag vågar säga ja och jag tar emot allt han ger mig med samma tålamod och kärlek som jag själv vill bli bemött med.

Jag dömer honom inte för något han säger eller gör. Jag försöker lyssna och sedan tala mitt. Jag vårdar kärleksfullt mina gränser på samma sätt som jag försöker utröna vart hans egna gränser går.Det är underbart att älska och älskas. Och jag bryr mig inte om hur länge det varar. Det är inte viktigt. Det viktiga är ATT jag älskar. Att jag tar emot det han ger mig.

Han ger mig skärvor av mig själv som jag inte visste att jag bar med mig. Jag växer som person.
Den enda vägen att någonsin bli fri det förflutna var att våga språnget igen. In i något. Tillsammans med någon.