Ibland kan man ju  börja undra vem som egentligen är ens riktiga vänner och vad det egentligen innebär.Vet dom vad vänskap är? Eller passar man bara när de passar dom?Börjar kännas så nu iallafall. Ibland känns det som att man har hur många vänner som helst man kan prata o umgås med och i andra stund känns det som om man är ensammast i världen allt känns så jävla meningslöst med all skit man hör o folk som ljuger till o från.. börjar tvivla på allt nu. Men de som gör att ja lyser upp en underbar person som ja lever för.
Allt skulle kännas så jävla bra om man bara fick tilbaks kontakten med människorna som man verkligen saknar eller älskade.. finns i hjärtat o kommer så där vara en bra stund till
Men de är som de är, ja kommer iallafall inte krypa till korset igen om att ta upp kontakten. De får ni göra, ja kanske ger de en chans. Återstår att se!
Jag har en ja älskar o som ja bryr mig om o han är bättre än allt annat för han är iallafall ÄKTA.