Ärlighet

När jag var Mindre var det helt okej att säga till någon att han/hon var snygg i håret efter dom hade klippt sig   trots att man inte tyckte det. När jag närmade mig tonåren skulle man helt plötsligt bli ärlig. Man skulle inte ljuga för sig själv eller andra. Man skulle hitta det "riktigt" positiva i saker. Tyckte man inte att personen var snygg i håret sa man heller inget om klippningen, eller kanske påtalade "vilken snygg färg".

Vilken skada tar det egentligen att smickra andra lite? Jag kanske aldrig skulle drömma om att sätta på mig den tröjan, men kan jag inte tycka den är snygg på henne? Är det hela världen att säga det och göra henne glad fast jag tycker den egentligen är ganska ful?

Är det verkligen så fel att få andra att må bra fast man kanske måste ljuga lite?

Så länge ärligheten inte utesluter humor och kärlek är det möjligen okej", just denna mening har fått mig att fundera och han har helt klart en poäng. När ska man vara ärlig och när passar sig en vit lögn?
Det handlar om att inte låtsas som att verkligheten är någonting annat än vad den är. Det handlar med andra ord om att hålla sig till sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen".

I min kanske inskränkta värd har jag alltid försökt leva efter mottot att jag hellre blir sårad av sanningen än glad av en lögn, men hur ärlig är jag mot mig själv då? Jag hoppas och tror att jag har varit väldigt ärlig med det mottot och jag försöker att alltid tänka igenom hur mitt handlande skulle uppfattas av någon annan som direkt eller indirekt påverkas av det jag gör.




.: Linda :.
2009-03-19 | 05:50:48 | http://lindaingridkristina.blogg.se/
Godmorgon! Tack så mycket! Du har med en fin blogg! Dagen ser bra ut, finväder redan! Hur är det själv? =)
.: Lisa :.
2009-03-19 | 08:34:28 | http://thecharmedone.blogg.se/
Färgade håret ytterligare en gång till igår, haha... Sen tog färgen slut. =0P



Håller nog med dig i ditt inlägg. Även om man själv kanske inte tycker att personens tröja är någon man själv skulle sätta på sig så kanske den passar henne/honom. Då lär nog personen bli glad om man ger komplimang om det. =0) Men såklart, om personen frågar om vad man tycker om det verkligen inte är något som passar henne/honom, så kanske man på ett bra sätt kan försöka säga att nja den färgen/formen passar inte riktigt dig... Ah, det kan vara svårt sånt där hur man ska göra/säga!
.: Jempajenny :.
2009-03-19 | 09:28:33 | http://jempajenny.bloggagratis.se
Tack, det samma!



Jo, jag och sambon mår alldeles utmärkt. Det är bara Agnes som är krasslig. Säkert någon "barnbacill" som hon fått av någon av sina bebiskompisar. Tack för att du frågade!
.: Rebecca :.
2009-03-19 | 11:01:54 | http://geshiia.blogg.se/
Hej! skoj att du kika in hos mig, nya "ansikten" är alltid skoj att se. :)



Måste ju kommentera ditt inlägg med..



Det stämmer så väl det du skriver om när man var barn och nu när man är tonåring/vuxen. Jag tycker att "jag blir hellre sårad av sanningen än glad av en lögn" låter väldigt vettigt, men i samma veva är det ju inte så kul att bli sårad heller.



nehe nu ska jag spana vidare på din blogg. :)
.: mellen :.
2009-03-20 | 07:51:23 | http://mellen.inc.se
Ärlighet varar längst =)
.: Juliflickan - Fixar din design :.
2009-03-20 | 14:53:19 | http://emmajuli.blogg.se/
Allt bra med dej idag :D?