Gränser och frihet

Gränser och frihet eller frihet och gränser?
Ibland kan man känna sig friare med gränser just därför att man har en säkerhet.
En säkerhet att kunna göra bort sig.
En säkerhet att kunna vara svag.
En säkerhet att kunna vara arg.
En säkerhet att kunna säga vad man vill.
En säkerhet att vilja säga det man vill.
En säkerhet att känna det man känner.
En säkerhet att känna det den andre känner.
På samma sätt kan frihet ge upphov till gränser just därför att man inte vågar.
Inte vågar göra bort sig.
Inte vågar vara svag.
Inte vågar vara arg.
Inte vågar säga vad man vill.
Inte vågar vilja säga det man vill.
Inte vågar känna det man känner.
Inte kan känna det den andre känner.
Känslor verkar inte trivas i frihet utan liksom männskor må bäst av gränser.
Gränser som borde vara hot blir istället skydd och stöd.
Mot vad?
Ensamhet?