Ögonen öppnas sakta upp, de är blå
De tittar i taket och ser ett ljus
Likt ett norrsken som hittat in i natten
Eller en regnbåge gjord av daggens vatten
En röst viskar tyst och försiktigt
Den vill inte störa, men vill höras
Det inre ögat som ser på djupets botten
Söker klarhet på alla plan i alla måtten
En ensam hand sträcker sig in i rummet
Ögonen får sätta sig på den lena huden
Handen dras undan rummet kupas för att ruva
Den vecklas åter ut till en ensam vit duva
Duvan tar ögonen med sig över haven
Flyger över länder och vackra stränder
Duvan landar på en annan främmande fönterkarm
Ögat stiger av fyllt av kärlekens blick å barm
Tittar så upp mot rummets mörka tak
Sätter färg som lyser upp så klart
En sihuett rör sig sakta i sin säng å kvider
Färgerna sluter om silhuetten så den ej lider
Allting är klart för ögat just nu
Ögat är själen och silhuetten e du
Allt har en mening här i våra levnads spel
Hjälp varann med tanken och du gör någon HEL